Mitt samlande av inspirations material härstammar oftast från naturföremål som jag hittar på mina promenader. Mycket hittar jag i min egen trädgård. Sedan processar jag det upphittade materialet i olika tekniker ofta genom att använda mig av både kameran och kopieringsapparater. Här ett axplock av vad som är på gång just nu.
Skrollor och lönn näsor
2007 arrangerades nämligen första SpeedArtDesign. Även då med racerbilar på Mariestads gator, föreläsningar om design och gallerier fulla med motorkonst.
Invigare var Bosse ”Bildoktorn” Andersson. Extra intressant var att en Formula 1 bil för första gången någonsin kördes på gatan i Sverige. 25.000 åskådare bevittnade detta.
Direkt efter genomförandet beslutades att man skulle upprepa evenemanget 2010. Genom att utnyttja Mariestads läge vid Vänern skulle det hela utökas till två dagar. En dag med 
medverkande på land och i luften och en dag med medverkande på vatten och i luften. Istället för att köra på gatorna byggdes en motorstadion med läktare nere i hamnen. Kanske världens största grafittimålning avslutade under SpeedArtDesign, och stans gallerier fylldes med folk.
Denna gången hette invigaren Tina Thörner som också föreläste om sitt liv som mentor och kartläsare i rally.
Svävare, Jetski och F1000 båtar var några av inslagen på vatten. En fantastisk flyguppvisning och en dansande Bobcat var andra inslag under helgen. Allt bevittnades av över 30.000 människor.
Jag medverkade med ett antal berömda Formula 1 banor från olika världsdelar, Bl.a. banan från Monte Carlo, Frankrike och Anderstorp i Sverige.
Min installation ”Maquette” består av objekt som jag spontant hittat i min vardag då jag varit upptagen med något helt annat än att medvetet framställa konst. När jag höll på med den årliga vedhuggningen, upptäckte jag en för mig ny formvärld, former som fanns inneboende i träklabbarna som jag klöv med yxan. Särskilt i kvistiga och ”vresiga” bitar fann jag den kraftfulla och dramatiska rörelsen, och i andra bitar kunde jag hitta ett något mer återhållsamt och stramare uttryck.
Detta gav upphov till ett nytt förhållningssätt, vedhuggning – konst. Jag blev medveten om relationen mellan natur – föremål/objekt – kultur. Detta resulterade i en intensiv period med att samla på uttrycks-bärande ”vedbitar” Vilket också gav en djupare dimension och mening med själva arbetet med veden, inte bara något man gör för att få det varmt under vinterhalvåret. Även mina grannar blev delaktiga i ”formletandet”, och kom frikostigt att dela med sig av fynd de gjort i sina egna vedhögar.
Träbitarna formades och slipades till mjuka rundade former. Som sedan behandlades enligt krederings-metoden, som utgörs av animaliskt lim blandat med krita. Några utvalda former lät jag senare gjutas i järn.